Pust, stånk, flås.. 

Andreas cyklar långt före, han är nästan uppe på mitten av Västerbron. Lätt för honom, hans cykel är ju gjord av typ aluminium och har tio växlar... Han stannar och ser sig om efter mig. Ler lite och väntar. När jag tungt andandes, med ihopdragna ögonbryn kommer upp till honom säger jag "Fy fan vad tungt det är, jag måste laga min cykel, jag har bara trean, de andra växlarna funkar inte". Det stämmer att det är så och jag vill gärna tro att det är därför jag flåsar så mycket. Men både han och jag vet att jag pustade och klagade lika mycket innan cykeln ballade ur.

Han tittar på mig med uppdragna mungipor. "Du har verkligen sjukt dålig kondition".. "Mm.. jag vet.." säger jag. Han tittar ut över Stockholm, utsikten från Västerbron är alltid hänförande. "Det är så vackert, så himla fint" säger han. "Mm.. det är det verkligen.." säger jag. Jag sätter mig upp på cykeln igen och är glad för att nerförsbacken strax börjar..

När jag träffade Andreas fick jag på köpet ett uppköp på boende, från en tråkig lägenhet jag vantrivdes i i Upplands Väsby till en skitmysig 30-talare på Södermalm..

Och att bo på en gata på Södermalm gjorde det lättare att börja träna, det var plötsligt inte så långt till anläggningen längre, bara 4 min på cykel. Hejja! Jag köpte kort redan första öppna dagen efter nyår. Naiv som jag var hade jag ju inte en tanke på att halva Stockholms befolkning också skulle köpa kort samma dag och fick en smärre chock av den köbildning som var i kassan. Alla ville komma igång direkt, jag antar att de tänkte att "om jag inte gör det nu blir det aldrig av"..  Kanske är jag fördomsfull, men så kände iaf jag..  Jag kände mig så ivrig och ville få ut mesta möjliga av mitt träningskort.

Första veckan var jag riktigt på gång, sedan blev det någon månads uppehåll, jag blev sjuk, var på semester i Thailand osv.. Men nu har jag kommit igång igen. Riktigt skönt. Jag kände att jag måste börja med bas-jympan. Jag har så sjukt dåligt flås, ibland har jag undrat om det är fel på mina lungor.. Jag börjar med den och så kan jag öka till medel sen om jag vill. Och hittills känns bas-jympan alldeles lagom, jag blir trött och svettig och lagom utkörd.. 

Hursomhelst, jag är så glad att jag kommit igång och mitt mål är att jag ska få upp konditionen rejält, jag avskyr verkligen att bli helt utmattad av att cykla över Västerbron...

Jag vet inte vad det ar for dag idag, man tappar verkligen rakningen. Tror att det ar sondag..  Na, tisdag ar det visst, visar det sig nar jag kollar datuminstallningen pa datorn. Andreas sitter har bredvid och kollar internet han med. Han berattar att det ar vintersport nu hemma i Sverige. Det kanns verkligen langt borta, de har tva veckorna har kants oerhort langa, som om jag varit borta i minst en manad.

Jag langtar trots allt hem lite grann, att fa sova i sin egen sang och faktiskt langtar jag efter en filmkvall framfor var stora tv. Men jag har tva dagar kvar i Thailand och jag ska njuta av dem lika hejdlost som jag njutit av alla dagar jag varit har.

For ett par dagar sedan lamnade vi var fantastiska Sunrise Beach pa Koh Lipe for vidare fard mot Koh Lanta, en o lite langre norrut och narmare Phuket. Vi akte tidigt pa morgonen och resan tog bara drygt tre timmar med en speadboat sa vi var framme redan pa formiddagen. Det visade sig att var bungalow lag langst ner mot stranden och pa kvallen sag vi solnedgangen. Nastan lika vackert som de soluppgangar vi sett pa Lipe.  

Tyvarr var vart rum inte det fraschaste, men anda helt ok. Den har resan har verkligen min bacillskrack satts pa prov och jag har markt att jag ar annu krasnare an vad jag trodde att jag var. Well..  bra ovning for mig hursomhelst.. 

Vi var sa bortskamda med hur bra vi haft det pa Lipe att det var lite svart att kanna att Lanta var lika bra.
______________________

Ytterligare en dag har nu gatt, idag ar det onsdag och vi har varit pa Phi Phi sedan igar. Vi mellanlandar har for ha nara till Phuket imorgon nar vi ska flyga hem plus att Andreas vill visa mig den har vackra on. Nu kan jag saga att jag ocksa varit har, liksom alla andra jag kanner som varit i Thailand. Och visst ar Phi Phi vackert! Vi var pa en halvdags snorkeltur idag som inkluderade Monkey Beach, maste saga att det var hojdpunkten, en strand full med fina apor. Jag alskar att se djur nar de far vara i sin naturliga miljo.

Jag har haft en fantastisk semester men som jag sa tidigare, ska anda bli skont att komma hem. Harligt att kanna sa, att kanna att man ar lite "fardig" med semestern. Da gor det inte sa mycket att lamna detta varma skona land, det kanns faktiskt helt ok att aka hem imorgon. Men det kommer kannas lite konstigt att allt ar kalt och kallt dar..

Sista dagen pa Koh Lipe. Det kanns lite vemodigt, som det alltid gor nar man vistats pa ett stalle en langre tid och trivts bra. Well.. egentligen vet jag inte om en vecka kan raknas till en langre tid, kanske inte i alla sammanhang, men i ett sadant har sammanhang kanns en vecka oandligt lang.

Koh Lipe ar en liten liten o, sa liten att det bara finns en enda gata pa hela on och pa den gatan ligger fullt av sma affarer, restauranger, tourist informations och massagehus. Gatan stracker sig mellan den storre stranden "Pattaya Beach" och den lite mindre stranden "Sunrise Beach" som vi bor pa. Efter en vecka pa en sadan liten o har man liksom gjort allt. gatt igenom alla de sma butikerna ett flertal ganger, atit pa de stallen man tyckt verkat bra (ocksa det ett flertal ganger) och till och med snorkelreven borjar kannas bekanta. Det kanns verkligen som att det ar dags att aka vidare, vi tycker det ar alldeles lagom att nu de sista dagarna fa se en annan o innan vi flyger hem.

Det som kanns vemodigt att lamna ar egentligen var resort. Castaway Resort. Helt fantastiskt har det varit att bo har och ju fler dagar vi bott, desto mer personlig kontakt har vi forstas fatt med personalen som jobbar har. Igar satt vi och spelade "Spoof" med agaren till resorten och idag spelade jag beachvolley med servitorerna. Intressant det dar hur en stamning kan andras pa bara nagra dagar. Forsta dagarna var vi har, i deras ogon som vilka gaster som helst som kommer och gar, nya varje vecka, men ju fler dagar som gatt och eftersom vi spelat spel med de som jobbar sa ar vi plotsligt "Anderas" och "Lisa" for dem och hela stamningen ar mer avslappnad. Inte ovanligt att sadant intraffar efter nagra dagar pa samma stalle, oavsett var man ar, men det ar ju just da det blir extra roligt och extra svart att lamna. Nu vill jag ju vara kvar och ha roligt har pa resorten nagra dagar till..

Fast egentligen inte.. Jag kanner mig som sagt klar med sjalva on och det ska bli superkul att fa se Koh Lanta. Kanske ar det sista gangen jag ar har, kanske kommer jag aldrig mer att hanga pa den har underbara terassen, antagligen kommer jag nasta gang vi planerar en resa tanka att det ar roligare att aka nagonstans dar jag inte har varit, iaf nar resan kostar sa pass mycket pengar. Men om jag nagon gang aker tillbaka till Koh Lipe kommer jag definitivt att bo pa Castaway och det ar ocksa vad jag kommer att rekommendera alla mina vanner som har planer pa Thailand...

Var sista dag har har varit skon, vi besokte en o precis bredvid och gick upp till en utkiksplats, ungefar 40 minuters uppforvandring langs en djungelstig och sag den fantastiska vyn over havet och Koh Lipe. Andreas har aven gjort ett sista dyk och nu har vi packat vara vaskor..

Det borjar ocksa kannas att vi ar inne pa andra halvan av var resa. Men jag gor mitt basta for att stanna kvar i nuet och inte glida ivag i tankar pa att jag snart ska tillbaka till verkligheten i Sverige. Har, i nuet just nu hor jag vinden som liksom varje kvall far palmerna att svaja, vagorna att hart sla mot stranden, jag kanner lukten av hav, thailandska kryddor, jag ser den yta som den senaste veckan varit mitt vardagsrum, med sina fina laga bord, sittkuddar, oljelampor och teakmobler. Och jag langtar inte hem.. alls..

Min Thailandsresa dag for dag fram t.o.m. 6/2.

Dag 1 onsdag 28/1

Flygresan

Antligen var dagen inne da vi skulle aka till Thailand och kl. 11.10 satte vi oss i taxin till Arlanda. Incheckningen gick snabbt och snart satt vi pa Thai Airways stora jumbojet. Jag, som ar radd for att flyga (eller snarare krascha) blev spand och tyst, men humoret lattade upp da vi kommit en bit upp i luften.

Fasiken alltsa vilken lang flygresa, ingen av oss lyckades sova nagon langre stund utan vi underholl oss med att lasa, titta pa The incredibles pa Andreas ipod, lyssnade pa Sagan om ringen pa ljudbok och pratade.

Dag 2 torsdag 29/1

Forsta dagen i Phuket

Vi landade i Bangkok kl 07.00 pa morgonen lokal tid och bytte plan mot Phuket dit vi anlande ca kl 9.00. Vi var forvanansvart pigga nar vi satte oss i taxin ner till Karon Beach dar vi skulle bo. Bilresan var minst sagt slingrig och enligt svenska matt matt korde chaufforen "som en dare", foga forvanande, det ar inte forsta landet jag ar i som bilkorning gar lite vildare till an hemma i vart "ordentliga" Sverige. Jag lugnade mig med att alla som kor pa de dar vagarna troligtvis vet hur galet alla kor sa de har koll pa alla vansinniga omkorningar. Trottheten tog ut sin ratt under bilresan och nar vi 40 min senare klev in pa hotellet holl vi bada pa att somna staende, for oss var klockan ungefar 4-5 pa morgonen. Vi skulle fa vanta en timme pa att fa vart rum och passade pa att ta en lunch pa hotellrestaurangen och njot av den vackra hotelltradgarden. Hotellet vi bokat hade hog standard, ett medvetet val eftersom vi ville ha iaf en natt med lite bekvamligheter innan vi skulle dra vidare mot Koh Lipe dar vi inte alls visste vad vi skulle fa tag i for boende.

Dagen var skon, vi sov en stund pa rummet, badade i poolerna och solade och jag njot hejdlost av att antligen vara framme i det varma landet som jag langtat sa mycket till i flera veckor. Pa kvallen hade vi bokat bord pa The Boat House, en restaurang som Andreas atit pa forut nar han varit har och de skulle ha valdigt god mat, vilket visade sig stamma. Det var verkligen sagolikt gott, flera av ratterna var det godaste vi nagonsin atit, min Snapperfile (hittar inte apostrofen pa detta tangentbordet hur jag an forsoker) med citrongras bara smalte i munnen. Den manbelysta utsikten gjorde ju inte upplevelsen samre.

Efter middagen tog vi en tuk-tuk tillbaka till hotellet och stupade i sang kl. 22. Dar och da satte vi var dygnsrytm for den har resan verkar det som, alla dagar efterat har vi somnat ca kl 22 och vaknat av oss sjalva runt 06.30, samma tid som solen gar upp och det kunde ju inte passa battre, hade inte varit sa skojsigt att vakna runt 11-12 tiden pa dagen och bara fa 6-7 soltimmar...


Dag 3 fredag 30/1

Den langa resan till Koh Lipe

Idag skulle vi ta oss till Koh Lipe och en minibuss skulle hamta oss pa hotellet kl. 06 sa vi fick kasta i oss hotellfrukosten, en riktigt riktigt bra hotellfrukost for ovrigt, sa det var lite synd att vi inte hade mer tid att verkligen njuta av den. Sedan visade det sig att skjutsen blev 50 minuter forsenad eftersom han som korde egentligen inte jobbade som chauffor utan satt pa turistkontoret som vi bestallt minibussen ifran, sa han hade kort vilse. Vi var de enda passagerarna och bussen hade inga sakerhetsbalten och kandes som om den kom fran sjuttiotalet. Vi kom emellertid fram till Phuket Town i tid for att ta den anslutande minibussen som skulle ta oss vidare. Den har gangen var det nagra fler som skulle aka med i samma buss, de flesta verkade vara Thailandare som slapptes av pa olika stallen pa vagen. Den har bussen var skonare att aka i, den hade bade balten och bra fungerande AC.

Tre timmar senare slapptes vi av pa nagot som verkade vara nagon slags bussknutpunkt, men ingen visste vilken buss vi skulle ta for att komma den sista biten fram till var speedboat. Vid det har laget hade vi borjat kanna oss lite stressade over att inte hinna till baten. Vi hittade en liten turistinformation som drevs av en hollandare och hans thailandska fru och de var valdigt hjalpsamma och forsakrade oss att vi inte skulle missa baten, var bil skulle komma snart, den holl bara pa att plocka upp nagra andra pa en strand forst. Vi traffade pa ett trevligt hollandskt par i var egen alder som berattade att de tidigare varit pa Koh Lipe och de rekommenderade restaurangen Forra pa Sunrise Beach.

Nar bilen val anlande var den knokfull av griniga medelalders svenskar som ideligen klagade pa att inget fungerade som det skulle. (Varfor tar de inte en charterresa?) Jag skrattade inombords at dem, de storde sig sa mycket pa allt som jag sjalv bara roades av. Ar det t.ex. inte fantastiskt kul att man inte vet vad man far in nar man bestaller en matratt? Det kan ibland komma nagot helt annat an vad man tror.. Hur spannande som helst. Mitt intryck ar att thailandarna verkligen "tar vad de har" nar det galler allt. Jag tycker det ar stortskont.

Hursomhelst sa nadde vi efter ytterligare ett par timmars bilfard till slut var speedboat och efter tre timmar till sjoss var vi antligen framme pa Koh Lipes strand. Vi var helt slut efter en hel dags resande.. Vi hittade var resort Poo's som lag ganska mitt i on, pa den enda gatan mittemellan tva strander. Det sag ut att vara ett mysigt stalle, som en oas mitt bland alla sma affarer och matstallen. Personalen var supertrevlig men det visade sig att vart rum var assunkigt. Iofs hade vi valt Poo's for att det var en billig resort, men jag ska erkanna att det sag battre ut pa deras hemsida an vad det var i verkligheten. Vaggarna i rummet var Vita, men smutsgraa, toaletten var utomhus och kandes ofrasch och sa krop det nagra salgs tusenfotingar pa vaggarna och golven. Vi bestamde oss for att utharda iaf den natten som vi redan betalat for och sedan leta efter ett nytt boende dagen efter.


Dag 4 lordag 31/1

Min forsta snorkling

Vi vaknade tidigt pa morgonen och tog oss ivag till den mindre stranden som hette Sunrise Beach. Det fanns lite olika resorter dar och vi bestamde oss ganska omgaende for att boka rum pa Castaway Resort som var den overlagset mysigaste och den drevs av en engelsman sa alla faciliteterna var av vasterlandsk standard. Husen var byggda i teak och fanns som en- och tvaplansstugor. Vi alskade var stuga fran forsta stund. Denna inflytt innebar att vi skulle spracka var budget men det var det helt klart vart och vi angrar inte en sekund vart beslut.

http://www.castaway-resorts.com

Senare pa dagen skulle jag snorkla for forsta gangen in mitt liv. Nagot jag verkligen skulle vilja gora och sett fram emot, men jag ar radd for djupt vatten och gillar inte alla morka rev som ligger langs botten, av nagon anledning tror jag att de ar nagon sorts sjoodjr som ska jaga mig och ata upp mig. Jag kom ungefar 20 meter ut i vattnet gaendes med masken och snorkeln fortfarande uppe pa huvudet. Vattnet nadde mig ungefar till brostet och da ville jag bara in till land igen. Andreas forsokte fa mig att vaga mig ut, men jag totalvagrade. Jag simmade innat med nagot panikslagna ogon och ropade till honom att han minsann fick snorkla sjalv. Jag bad honom snorkla ut och reka hur det sag ut, jag hade en tanke om att om han talade om for mig exakt vad som vantade sa skulle det bli lattare.

Medan Andreas gav sig ut la jag mig pa stranden och solade. Nar han kom tillbaka och berattade hur reven sag ut, hur grunt det var och vilka fiskar som fanns dar sa hjalpte det mig att forbereda mig tillrackligt mycket mentalt att jag redan senare samma dag vagade mig ut. Andreas fick halla mig i handen till en borjan och samtidigt som jag var radd sa var det ju fantastiskt vackert att se landskapet under ytan. Reven vi sag var iofs doda och inte sa valdigt varierade, men for mig som aldrig sett nagot sadant var det hur mycket att titta pa som helst. Och sa alla fiskarna da forstas. Jag upptackte bl.a. en pipefish och en bluespotted stingray, vilket forstas var skitkul och Andreas beromde mig for att jag var duktig pa att hitta olika fiskar.

Jag kande mig stolt over att ha klarat av mitt andra snorklingsforsok sa bra och den natten sov vi hur gott som helst i var fina bungalow.


Dag 5 sondag 1/2

Soft dag

Den har dagen var bara helt soft, vi badade, gick en svang "pa stan" (den enda gatan pa on) och tog varsin massage. 75 kr for en timmes massage, heja billiga Thailand! Jag gjorde aven ett tredje snorklingsforsok, det gick bra en liten stund, men jag kande mig mer nervos den har dagen och nar vi var pa vag in mot stranden igen rakade vi simma in emellan en massa rep som fortojer de manga lontailbatar som ligger vid stranden och jag fick en kansla av att vara instangd. Repen var sa gamla och fulla med alger att mina tankar gick till sjunkna skepp och vrak jag blev helt enkelt skitradd. Tur att det bara var att satta ner fotterna i den grunda sanden och ga in de tio meter som var fram till strandkanten.


Dag 6 2/2 mandag

Dykdagen

Vi akte ivag pa en heldags dyk-/snorklingstur med Castaway divers. Andreas skulle dyka och jag skulle snorkla, det var totalt 5 dykare och 5 snorklare med pa longtailbaten som skulle ta oss ut till tre olika stallen. Tack vare att jag hade snorklat lite vid stranden dagarna innan och kommit over lite av min radsla sa kandes det ok, men ju narmare vi kom forsta platsen vi skulle stanna pa desto mer nervos blev jag. Samtidigt ville jag sa garna klara av det for jag ar ju overtygad om att jag kommer att alska det om jag bara vagar. Jag vet egentligen inte varfor det kanns sa laskigt, jag vet ju att det inte finns nagra fiskar dar nere som ska ata upp mig eller sno mig pa ett ben, men anda kommer jag inte ifran kanslan av att det finns nagot farligt nere i det morka djupet.

Djupet ja, det ar det som kanns obehagligt, det ar bara morker. Paminner mycket om vanlig morkerradsla, oron for det okanda och det som man inte kan se. En bra grej den har dagen var att vi var flera som skulle snorkla, forutom jag var det aven ett ungt par fran London och ett aldre par fran Wales och vid forsta stallet vi stannade pa var dar redan en del snorklare fran en annan arrangor och det kandes lugnande att det var manga i vattnet. Brian och Debbie (det aldre paret fran Wales) var supersnalla mot mig, jag hade pratat med dem redan nagra dagar tidigare eftersom vi bor pa samma resort och talat om att jag precis skulle forsoka borja snorkla men att jag var radd och de hjalpte mig verkligen pa den har snorkeltrippen.

Nar dykarna hade blivit avslappta och det var var tur att hoppa i vattnet tog de automatiskt lite ansvar over mig och fragade med jamna mellanrum om jag var ok och kollade sa att jag inte hade fatt panik och tack vare dem sa kandes det faktiskt ganska lugnt att simma runt dar aven om mitt hjarta bultade aningens hart. Och efter en stund glomde jag helt bort att kanne mig radd eftersom det fanns sa mycket kul att titta pa i vattnet. Jag sag en massa av de "vanliga" fiskarna och ett gang trumpetfiskar.

Andra stoppet verkade mycket lovande, vattnet var verkligen kristallklart och det skulle tydligen finnas en del fiskar och skoldpaddor som inte fanns pa de andra stallena vi var pa, men efter bara en liten stund i vattnet tog vi snorklare oss snabbt tillbaka upp i baten igen eftersom det visade sig att vattnet var smockfullt av rosa minimaneter. Det gjorde inte direkt ont, men det stack som sma nalar pa armarna och runt lapparna nar man simmade igenom dem. Dessutom grumlade de sikten ratt rejalt sa resten av tiden av det stoppet fick vi ta oss en skon solning pa baten istallet. Det som var lite roligt med detta stopp var att jag hann se en svart- och vitrandig Seasnake innan jag klev ur vattnet. (Andreas har bara sett tva sadana pa alla sina 49 dyk).

Tredje stoppet visade sig vara pa riktigt djupt vatten, de andra hoppade i fore mig och jag fragade Debbie hur det var och hon sa att hon inte visste an, det var for djupt och bara morkt. Da overvagde jag att inte hoppa i, men hon sa att hon kunde vanta pa mig sa att vi kunde simma in mot klipporna i narheten tillsammans och jag tog mig i vattnet. Det gick forvanansvart bra, ju narmare klipporna vi kom desto battre blev sikten i vattnet, dock var det valdigt grongrumligt. Jag simmade mellan Brian och Debbie en bit vilket gjorde mig lugnare, men det faktum att det var sa djupt och att man inte sag mer an bara nagra meter framfor sig gjorde mig riktigt nervos. Dessutom sag vi inte sa mycket fisk pa det har stoppet och efter en stund tog vi oss alla upp i baten igen. Det var skont att ta sig upp ur djupet, men jag kanner mig stolt over att jag klarade av det och valdigt tacksam mot Debbie och Brian som verkligen hjalpte mig genom det varsta.

Nar vi kom tillbaka till Koh Lipe var jag helt slut. Dagen var helt fantastisk, men lang och ganska psykiskt pafrestande for mig, men jag trotsade en del av mina radslor och det ar jag glad for att jag klarade. Nu kanns det som att jag fatt min dos av snorkling pa ett par dagar, men jag tror nog att jag kommer att vaga utforska reven vid var strand annu lite mer under veckan. Kanske kan jag vaga ta mig ut till 10-meters-stupkanten t.o.m. Kanske.


Dag 7 3/2 tisdag

Mini-minikrabban

Den har dagen tog vi det lugnt och bara badade. Det mest spannande som hande var att vi at pa en restaurang och ratten jag bestallde visade sig inte innehalla smaskurna morotter som jag forst trodde, utan nar jag nastan atit upp sag jag att de sma oranga flisorna var miniminirakor och sa lag dar aven en miniminikrabba. Jag skojar inte nar jag sager att de var mini, jag visste inte ens att det fanns sa sma.Tur att jag atit upp nastan hela ratten redan, for efter att jag upptackt dem fick jag kanslan av att min mat inneholl smakryp. Krabban var mer lik en gra skalbagge an en krabba. Sa jakla kul! Man vet verkligen aldrig vad man far in pa dessa restauranger.

Jo, just det, vi tog varsin fantastisk fotmassage ocksa, helt grymma pa massage ar de, Thailandarna.


Dag 8 4/2 onsdag

Sjukt varm dag

Vi tog en heldag pa en strand vi inte "provat" an och Andreas brande sig pa ryggen. Vi snorklade aven runt lite och den har gangen gick det hur bra som helst for mig och jag var inte alls radd.


Dag 9 5/2 torsdag

Den ilskna fisken

Andreas drog ivag pa en dykdag och jag fick en lugn dag for mig sjalv. Att bli lamnad ensam var ingen som helst fara, det ar inte sarskilt svart att koppla av och bara ha det skont pa detta stalle. Jag badade, solade och tog en skon oljemassage.

Pa eftermiddagen nar Andreas satt pa stranden och fyllde i sin dyklogg bestamde jag mig for att ge mig ut pa en egen liten snorklingstur for forsta gangen. Jag var vid gott mod nu, jag visste ju hur reven sag ut vid var strand och jag simmade glatt ivag. Jag simmade runt en bra stund och tittade lika storogt som alla dagar pa de olika fiskarna. For mig som ar helt ny pa detta sa ar ju aven de vanligaste fiskarna hur coola som helst. Men sa kom det en fisk, den var inte sarskilt stor, kanske bara 10-15 cm lang, han vande upp blicken mot mig och stirrade stilla pa mig. Plotsligt gjorde den en utfall mot mig, den simmade ganska snabbt uppat en bit mot mig och sedan lika snabbt ner igen och trots att det sakert var minst en halvmeter mellan mig och fisken nar den var som narmast blev jag skitradd. Jag tyckte den var elak och jag simmade darifran medan jag tittade bakat pa den och den foljde efter. Nagra meter senare sag jag flera likadana fiskar och de flesta av dem betedde sig precis likadant som den forsta hade gjort. De forsvarade sina revir och ville inte alls ha en stor manniska dar. Da ville jag inte mer och snorklade in.

Andreas skrattade ratt mycket nar jag beskrev den lilla arga fisken, men faktiskt, nar vi ett par dagar senare snorklade tillsammans fick han sjalv se hur de betedde sig och forstod iaf vad jag pratade om, aven om han forstas forsokte forklara for mig att de var helt ofarliga.


Dag 10 6/2 fredag

Segbollar

Det ar verkligen inte svart att ta det lugnt. Vi hade planerat en utflykt till grann-on Koh Adang, men kom inte ivag. Det blev istallet sol och bad pa var egen strand och vi planerade att gora Adangutflykten nasta dag som skulle bli var sista har.

Ja, nu ar jag i Thailand, pa underbara Koh Lipe, en liten o i sodra Thailand, nara gransen till Malaysia. Den ar inte sa fasligt turistig, (skont) men tillrackligt for att man ska hitta allt man behover.

Sitter pa var underbar resort Castaway, kolla in den pa http://www.castaway-resorts.com. Verkligen helt fantastiskt!

Den har resan ar verkligen en upplevelse for mig som aldrig varit i Thailand. Jag onskar jag hade ord att beskriva allt jag kanner. Alla dofter, behagliga och obehagliga, manniskorna jag traffar, stamningen, lugnet, skrapet, de vita stranderna, var fina bungalow, det varma vattnet, de vackra fiskarna, den goda maten, den skona (asbilliga)massagen..  Jag har paborjat att sammanstalla en dagbok for resan, men ska "skriva ikapp" de dagar som redan gatt innan jag publicerar den. Hoppas fa det klart imorgon.

Har ar 30 grader i vattnet och forstas desto mer i solen, det gar at en hel del solkram. Solen ar uppe mellan ca 06.30 och 18.40, vi har vaknat av oss sjalva typ 06.45 varje dag sedan vi kom hit och det passar ju bra sa att man har hela dagen pa sig. Redan kl 7 ar det sa varmt att man latt vill hoppa i havet, men oftast lagger vi oss forst en stund med en bok i hangmattan pa verandan och sen tar vi en frukost och ser ut over havet.
Dagarna ar fulla med skona aktiviteter, utflykter, massage, bad och snorkling.

Nar solen gatt ner pa kvallen blir det verkligen becksvart. Man ser inget alls om man inte har en ficklampa (och det har vi ingen) sa kvallarna ar vi forhallandevis sysslolosa. Da passar det bra att som nu surfa lite, kolla sin FB och uppdatera sin blogg. Hittills har vi varit supertrotta redan vid kl 22 och somnat tidigt, men vi klagar inte, var jetlagg har gett oss en dygnsrytm som uppenbarligen passar soltiderna har utmarkt.. =)

Imorgon ska vi aka till Koh Adang, en o strax har bredvid, dar ska tydligen finnas superfina snorkelvatten. Jag har borjat snorkla och trotsat min radsla for djupa vatten, det gar faktiskt bra, over forvantan. Ska beratta mer om det i dagboken..